Emilia & Hedda
Rasspecialen i Gränna – 4-5/7 2015
8 juli, 2015
0

Ja, vi tog oss äntligen till rasspecialen och med oss fick vi Elin med Myra (Heddas mamma) samt Emma och Jocke med Lycka (Heddas syster). Det var dödsvarmt på lördagen och vi kunde inte hålla oss länge på uställningsområdet utan begav oss ner till vattnet. Det i sin tur ledde till att Hedda simmade för första gången och ett glatt plaskande.

   
   
Eftersom vi var lite sena ute så fick vi bo på hotell i Gränna. Det var en riktigt dyr historia, men å andra sidan bodde vi uppe i själva staden där det fanns gott om skugga samt att det var världens gulligaste hotell. Hedda fick vara med överallt och låg bredvid på terrassen när vi åt en finfin middag och kikade på solnedgången. Romantiskt, pittoreskt och fantastiskt.

   
   
På söndagen stegade vi upp tidigt och tävlade vi i agility. Första klassen var utan slalom och en riktig fartbana. Aka en bana som vi kan. Men ekipage på ekipage diskade sig och jag blev mer och mer nervös och jag vittnade mina första tävlingsnerver i agility. Det enda som jag tänkte var: satsa och följ med Hedda överallt. Jag vet att hon är som snabbast när hon får jaga mig lite eller om jag springer bredvid och spurtar. Så jag gjorde det. Och vet ni vad? Vi kom TVÅA! Slog SM-ekipage!!!!!!! Klapp på axeln för inställning där!

Skärmavbild 2015-07-08 kl. 14.26.17

I andra klassen var det en helt sjuk nivåhöjning och jag kände mig bara förvirrad efter banvandringen. Det började illa direkt och jag gjorde många handlingsmissar. Det här har hänt förut, första loppet går så pass mycket över förväntan att jag blir bekväm i andra loppet. I slutet av lopp två så stannar Hedda upp och börjar äta godis som hon hittar, dum som jag är otroligt dum faktiskt, petar jag till henne precis framför domaren och blir då diskad. Vid den tidpunkten hinner jag tänka; skitsamma, det här loppet har gått så dåligt ändå. Alla de här ”missarn” var totalt 10 fel, 10 ynka fel! Det hade gett oss en tredje placering i det loppet. Det hade också lett till att vi stått på pallen i klubbmästerskapet.

SÅ vad har jag lärt mig? SLUTA GE UPP I FÖRTID! Åh! Jag var arg på mig själv redan innan vi gick av banan (när jag skriver arg så menar jag rasande), jag tyckte att det var det sämsta loppet i mitt liv. Jag tyckte det första också var dåligt för att det gick långsamt. Really Emilia, really?!
Jag måste hitta ett sätt att peppa mig igenom varje lopp. Jag slutförde det visserligen men jag ska fan slutföra det tills jag stupar och slutet är efter banan, inte på.
Denny sa mycket kloka ord som nu är lag: ingen kritik på banan, det sker utanför mållinjen. Det är nämligen det jag gör, jag bestämmer mig för att det går dåligt och så blir jag arg och ger upp. Tävlingsmänniska much?

Nåväl. Rikare på erfarenheter och klokare ord nu. Det var en mycket trevlig helg och jag såg många fina godbitar där!
Nu sticker vi till Spanien och lämnar Heddisen hemma (buhu), under den tiden så ska camp intervall pågå. Alltså jag ska börja träna upp min fart och kondition och det är min gedigna coach Denny som ska hjälpa till att piska på. Vad vore jag utan honom? <3

Rösta