Skadad förare
11 oktober, 2015
0

Ja, vår säsong fick ett abrupt slut när jag på agilityträningen vred till benet. Trodde det var en simpel sträckning så stretchade benet och vilade kort, sen på’t igen! Man är ju dum i hela huvudet alternativt terrier. Det gjorde så satans ont, när vi kom hem kunde jag inte gå/stå/sitta och sova gick typ inte.

Kort och gott en bristning i lilla lårmuskeln. Ni vet den där som håller i knäet, en ganska viktig muskel när man tränar mycket.. Sätesmuskeln höll inte emot och då fick muskeln allt tryck. Hastigt och lustigt fick agilityn paus, eller som jag valde att se det: hela livet fick paus. Allt jag gjorde tvärnitades och jag fann mig i ett grå moln som aldrig slutade växa. 

Som ni anar har jag varit mycket bitter. Allt som påminde om agility gjorde mig tårögd. Jag fick ställa in tävlingar, varav den första spenderade jag i sängen gråtandes. Det var _inte_ så här det skulle bli.

Nu har det gått tre veckor och bristningen ska vara läkt. Jag har fortfarande ont stundvis men mycket bättre än tidigare. Nu väntar rehab och någongång i början av nästa år ska jag smyga igång löpningen. Och jag börjar se ljuset i tunneln. 

Så nya mål har formats, vinterträningen kommer att se ut så här:

  • Stadga i slalom
  • Svårare ingångar i slalom
  • Running contacts
  • Svängträning
  • Rallyyyyyy! 

Mål för 2015 är att plocka hem andra titeln i Rallylydnad, vilket passar ypperligt nu när vi är mer stilla. Jag ska ha den där jäkla titeln! Banträning i agilityn sätts på paus, vilket ändå var planen, och tid läggs på detaljer istället.

Det bästa som hänt med skadan är att Hedda tävlat med min klubbkompis Annie, vilket var väldigt givande för mig för då kan man analysera på ett annat sätt. Samt att jag har blivit erbjuden en lagplats i världens grymmaste lag! Dubbelt så mycket tävlande nästa år!!!!!!

Vi har även bestämt att åka på fler långresor och tävla. Fick sådan mersmak från att tälta i Kungsbacka, det var amaze! 

Kort och gott – bitterheten är bakom mig och nu suktar jag efter tränandet mer än någonsin!

Vi lärde oss linlöpning och Hedda hittade draget. På kurs hos Jenny Damm också!

 Note to self: jag fotar ingenting från våra tävlingar! 

Rösta